Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.

I torsdags for jag och Åsa till mormor för att trycka surströmming (jag åt potatismackor) och jordgubbar tills vi knappt kunde stå upp. Sen blev det kubbmatch.. Jag, mamma & åsa mot storebror, svägerska & lillebror. Vi förlorade tre gånger och sen gav vi upp. Hem till stan för att fara till Elinas pappa, där Elina befann sig. Se farsan och dricka lite öl. Övernattning blev det också!

I fredags drog vi till fällfors jag, elina & åsa för att sitta på flygfältet i nästan 7 timmar :) Dragracing! Fyfasen vad jag tycker om det. Bilar som vrålar och burnar. Mums! Sen hem till stan för grillbuffé med Elina. En skitbra dag!

På lördag och söndag har jag jobbat, 7-22:15 båda dagarna. Så det finns inte så mycket spännande att säga :P



Okej. Om titeln då. Igår efter jag slutade så pratade jag med mamma i telefon och vi gled in på Mr Luleå. Om hur omogen han var och sånt tjaffs. Och imorse då jag vaknade så hade jag drömt om honom. Att han kom hit till min ostädade lägenhet med disk överallt. Vi kramades och sen försvann han. Då han kom tillbaka sa han "Det finns en hel del vi behöver lösa för att det här ska funka. I köket finns det en lista jag har skrivit. Ha gärna lite egna ideér".. Och då jag läste den där listan stod det en masssa saker, men allt jag minns var "Diska 18/7"...

Haha! Va i fan. Försvinn från mina tankar nu gubbe, för i hjärtat mitt finns du INTE kvar!

När det svåra blir lätt och det lätta blir svårt.

Jag sitter i soffan med magknip. Så helvetes mycket magknip. Var nyss på bio och såg sista filmen om Shrek och alla tokar. Skitrolig film! Men på något sätt så får den mig att minnas något jag absolut inte ska tänka på.

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
men jag har tröttnat på att vara likadan.

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
och snart så har man glömt vem man är

Hur kommer det sig att man alltid tänker på det ens själ inte mår bra av? Varför river man upp gamla sår som har varit läkta i, vad det känns som, en evighet? Varför har jag tusen frågor men inte ett enda jävla svar.
Eller jo... Jag är nog ensam..

Jag är förbannat bra på att lägga ihop allt i en hög som tillslut ramlar över mig.

Nä, nu är jag less på att vara negativ! Känslan går över snart. Alldeles strax. Det går bara fortare om jag får spy ut alla tankar. Sånn är jag. En vilsen poet som inte kan skriva poesi.

Nu är jag ledig i två dagar och jag har tusen roliga saker på schemat :)

livet tur och retur.

Och så länge klarade jag mig utan blogg. Blev det ens två månader?!

Jag är nyss hemkommen från Västerås och mina tankar vill mig inget väl.
Dom vill döda mig, långsamt. Strypa mig inifrån. Det låter väl inte så trevligt?

Jag fick mig en rejäl tankeställare igår. En nyhet som fick min mage att hugga till lite. Kan den människan så ska väl fan jag också kunna?! Varför vågar jag inte. Varför vågar alla andra. Varför kommer jag att bli den som stannade kvar.

Driven av en längtan efter något jag inte vet
driven av lusten att bli fri all vilsenhet
tankar far i cirklar, molnen skingras ovanför
och under tiden som jag går här
slår fröet rot och blir en blomma
som växer upp, vissnar ner och dör

Fan.

En saga med ett förbannat bra slut. Därmed basta!

Med ett stort intresse för 50-tal, vrålande bilar och tatueringar, men i ärlighetens namn skriver jag mest skit. Massor om kärlek och äventyr, och även tråkig vardag. Enjoy!

RSS 2.0