När det svåra blir lätt och det lätta blir svårt.

Jag sitter i soffan med magknip. Så helvetes mycket magknip. Var nyss på bio och såg sista filmen om Shrek och alla tokar. Skitrolig film! Men på något sätt så får den mig att minnas något jag absolut inte ska tänka på.

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
men jag har tröttnat på att vara likadan.

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
och snart så har man glömt vem man är

Hur kommer det sig att man alltid tänker på det ens själ inte mår bra av? Varför river man upp gamla sår som har varit läkta i, vad det känns som, en evighet? Varför har jag tusen frågor men inte ett enda jävla svar.
Eller jo... Jag är nog ensam..

Jag är förbannat bra på att lägga ihop allt i en hög som tillslut ramlar över mig.

Nä, nu är jag less på att vara negativ! Känslan går över snart. Alldeles strax. Det går bara fortare om jag får spy ut alla tankar. Sånn är jag. En vilsen poet som inte kan skriva poesi.

Nu är jag ledig i två dagar och jag har tusen roliga saker på schemat :)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

En saga med ett förbannat bra slut. Därmed basta!

Med ett stort intresse för 50-tal, vrålande bilar och tatueringar, men i ärlighetens namn skriver jag mest skit. Massor om kärlek och äventyr, och även tråkig vardag. Enjoy!

RSS 2.0