Cambridge.
Jö. Tänkte berätta för mina trogna läsare vad jag riktigt pysslar med. Jag dricker soppor från Cambridge, började igår. Anledningen varför jag valde denna metod är för att min kropp är alldeles för sliten för att börja träna med. Jag har för ont både i knän och i rygg. Jag måste få avlasta kroppen från en jäkla massa kilon innan jag börjar bege mig ut i skogen och springa till exempel.
Just nu svär jag tyst för att jag tuggade ett tuggummi i bilen påväg hem från jobbet. Min handledare sa att då man tuggar så avgörs magsyra i magen och det kan leda till hunger. Så för första gången på denna diet så är jag faktiskt hungrig! Imorgon ska tydligen vara värsta dagen också, då man känner sig tröttast och har minst motivation. Jag ger mig själv en klapp på axeln som faktiskt tog tag i detta fast det är Matfesten här i Skellefteå. Jag ger mig själv en klapp på axeln för att jag började i fredags trotts att jag har jobbhelg. Det är nog det som räddar mig dessa bistra, första, dagar. Ingen fest eller sega timmar i soffan framför film.
Det jag tycker är jobbigast är ju helt klart vanorna och det ska bli SÅ JÄVLA SKÖNT då min hjärna är omprogrammerad så jag inte behöver all skit! Jag längtar efter allt jag tidigare åt, inte för att det är gott men utan för att det är det jag alltid brukade äta.
Jag ser detta som en nystart och livet efter detta är mitt nya liv. Lättare, piggare, fräschare och mer hälsosam i alla kategorier. Jag som varit överviktig i dryg 10 år (på mina 25år kan tilläggas) behöver verkligen detta med snabb viktminskning och pepp från handledare. Jag har tänkt kämpa så länge det är möjligt och jag hoppas att mitt psyke blir starkare för varje dag. Det skulle vara helt fantastiskt om jag klarade mig 2½ månad på ren kur för att sedan innan jul börja sakta äta igen. Inte börja äta 100% mat men trappa upp.
Jag har redan tänkt att fuska med en sak. Mitt sociala liv kommer vara obefintligt om jag inte fuskar med det. Jag måste få dricka lite vitt vin och åka raggarbil ibland. Jag har tänkt att äta en kycklingfilé före festen för att inte dö och enbart denna för att behålla Ketos (länkhär). Grillad eller gjord i ugn utan fett. Förhoppningsvis kommer inte det att förstöra min Ketos så att jag får det kämpigt igen. Men det är ju inte som att jag har tänkt supa dagligen, max 2 ggr i månaden och då endast vid speciella tillfällen.
Oj vad jag babblar. Förlåt. Ville bara ni ska vara med på min resa! På fredagar kommer jag att skriva här hur mycket jag har gått ner för varje vecka och efter några veckor kommer jag att börja räkna in totalvikt. Mest för min skull så att jag kan kolla tillbaka och bli peppad.
Då vet ni! (ps. Cambridge soppor och shakes är fan tokgoda så jag lider inte)
Sopprackare.
Lätt ångest. Borde ha en förbannat stor ångest men det lörns int. Bara att skämmas lite sen skärpa till sig. Det här fungerar inte och jag förstår det. Vill bara ha oktober nuuuu.. Varför är det så många dagar dit?! Är ju fan inte ens september.
Börjat mitt nya liv idag. Ska bli intressant att se hur detta slutar. Förhoppningsvis massvis med kilo lättare och ett piggare huvud. Därför jag vill spola fram tiden också.
Fanfanfan. Nu får detta ordna sig. Men bäst jag skäms i helgen. Så kanske jag blir klokare.
You took something perfect and painted it red.
You take the best things from me
Then everything gets empty
That's not a world that I need, oh
You take the best things from me
Then everything gets empty
That's not a world that I need, oh, ooh, ooh
Then everything gets empty
That's not a world that I need, oh
You take the best things from me
Then everything gets empty
That's not a world that I need, oh, ooh, ooh
And I can't do this by myself
All of these problems, they're all in your head
And I can't be somebody else
You took something perfect and painted it red
Att det ibland tar en så jävla lång tid att landa i sanningen. Jag är alldeles för naiv. Jag tror och kommer ALLTID att tro att kärleken besegrar allt. Att om jag ger allt av mig själv till någon så får jag allt tillbaka. I detta fall visste jag att jag aldrig skulle få tillbaka något, men jag hoppades ändå. Jag är inte ledsen eller arg. Jag visste ju om allt det här. I ärlighetens namn så känns det fantastiskt att äntligen vara fri. Att veta att det absolut inte blir mer än såhär. Jag vet att när han inser vad jag insett - så kommer han göra allt i sin makt för att lirka in mig igen. Karlar gör så. Iaf de jag tycker om. Men denna gång är jag beredd och stark!
-
Killen som fick mig att le ända inifrån själen nyss. Han verkar så annorlunda. Inget jag faller för i vanliga fall. Jag faller ju tydligen bara för komplicerade, farliga eller totalblyga karlar. Men han.. Ja.. Det går inte sätta orden på hur mycket jag vill lära känna honom mer! Han får mig att fnittra av varje litet mail. Vi har samma humor och det finns inte ett enda uns av farligheter i han. Tänk så uppfriskande! Jag är faktiskt lite trollbunden. Och jag avgudar det faktumet att han bara vill maila. Inte byta nummer eller facebook. Nä vi tar det så sakta och metodiskt. Lär känna varandra så gott det går med dessa enkla medel. Och hans yrke är en dröm. Han är nog en dröm.
Ska njuta av detta så mycket som möjligt. Han får mina annars så tråkiga dagar i Skellefteå att gå fortare. Det faktumet att det finns killar som han därute. Visst att dom inte finns i denna kommun, men det har jag vetat om sen jag var 15 år. Men att JAG kan bli TROLLBUNDEN av en vanlig HELYLLE kille. Det ger mig hopp!
Ojojojoj. Jag med mina karlar alltså. Vad vore jag utan kaos och fnitter?!
dödendöd.
Gotta leave my troubles behind.
Hade en supertrevlig kväll igår och denna dag fortsatte i samma anda. Förbi tandläkaren för att kika till bettskenan och till min glädje säger min tandläkare att jag bara ska använda den en natt i veckan! Wiihoopp. De flesta som gnisslar och biter tänder har i grunden ett stressigt liv. Då mamma hörde mig gnissla tänderna i fjällen så var hela mitt liv i kaos. Byta jobb, tusen saker med skolan och allt övrigt. Nu är livet mer stabilt så jag hoppas jag inte gnisslar lika mycket/ofta :) Sen berättade jag för tandläkaren att jag har tokont i en tand. Woops, hade tappat en lagning och det fick jag sota för :P Han tvärlagade till det UTAN bedövning så att han hann fixa det redan idag. Snällt var det iaf, fast det gjorde svinont!
Efter tandläkaren åkte jag till kontoret för att fixa lite papper och jag gick till en chef jag aldrig träffat förut. Världens finaste tjej var det och hjälpsam som få. Tänk så flott om hon hade haft min arbetsplats!! Då hade vi i personalen, brukaren och anhöriga slutat gnissla tänder för det! Om vi säger så.
Ska bli trevligt att åka iväg på jobbet imorgon! :) Tänk vad tur man får känna så!
Sen får vi inte glömma dagens finaste.
Detta är Wilhelm. Han har legat i Idas mage alldeles för länge så tänk så tur att han äntligen har anlänt tycker vi allihopa! :) Han sov mest, såklart ;), men den lilla stund han var vaken så ville jag bara äta upp honom. Mörka ögon som tittade förvirrat runt och mimik charmigare än vilket hollywood-leende som helst!! Så stort grattis till min fina gamle vän Ida och hennes fantastiska karl Fredrik!
Tänk vilken tur jag har. Tre fina pojkar att pussa, kittla och se växa upp till starka män <3
Och tänk så tur att livets dagar aldrig är likadana. Att humöret går upp och ner. Att mörkare dagar följs av ljusare. Vad morgondagen bringar får vi se. Jag känner det kommer bli en fin dag imorgon!
Brööl.
Jag säger ständigt till mig själv att mig stampar man fan inte på. Ändå så låter jag folk behandla mig illa. Ta mig förgiven. Jag måste sluta med detta självplågeri för det gör ju inte saken bättre. Jag vill må bra sista tiden i Skellefteå. Jag vill ta vara på tiden jag har här. Jag vill inte bli lovad saker och sedan bli lämnad ensam. Skellefteåbor är såhär. Svåra människor. När man rest runt mycket i landet så blir det så jävla glasklart vad min stad gör mot invånarna. Dem enda som tittar upp på stan är äldre generationen. Då hälsar jag och tanterna ler så löständerna nästan ploppar ut. Alla ni (vi.... ibland) som räknar betongplocken ni går på istället för att sträcka på ryggen - SKÄRPNING! Det är dags det här stan börjar se vafan det är som är påväg att hända. Om man har det bra själv så finns inte personerna som har det dåligt. Så när man själv står där och mår dåligt, så är det inte en jävel som tittar upp från marken.
Jag har alltid gett dom runtom mig ALLT jag haft att ge. Jag har aldrig varit snål och girig. Trodde jag. När jag och Bettan var på semester så sa jag hela tiden - ditt och mitt, ditt och mitt.. Hon vrålade till mig att det var det värsta hon visste och min ögon öppnades upp. Är det såhär jag har blivit?! Är det mitt umgänge som har ändrats så brutalt att man inte längre är den som delar med sig? Jag hatar ditt och mitt. Jag hatar att den här jävla stan har gjort mig sånn. Nästan alla runt mig är så. Snål. Ingen frågar om man faktiskt vill smaka på den där colan de köpt. Kanske de är lika blinda som mig. Jag hoppas dom vaknar upp.
Det är verkligen inte min mening att göra folk upprörda. Jag vill bara få er att se! Den här stan äter upp oss inifrån och förstör allt vi vägrade vara då vi var mindre. Miljön har blivit kallare och mörkare, och så vi - med den. Jag är inte samma person som jag var för några år sen. Enda gången jag känner igen mig själv är då jag är borta från stan. Då jag får pussa mina småpojkar i piteå, festa genom landet, åka till en by utanför stan.
Just nu kan jag erkänna att jag inte är lycklig. Jag mår bara såhär halvbra. Inte sådär sprudlande naivt glad som jag alltid har varit. Nu är jag less på mitt och andras beteende. På hur jag och vi har blivit. Jag skäms och jag är inte rädd för att berätta det.
Snälla Skellefteå, var snäll med mig. Jag måste kämpa mig igenom kommande 10 månader. Tur att jag älskar mitt jobb. Och att jag älskar skolan. Och att jag har tänkt gå ner i vikt. Och att jag kommer att hinna förstå vart jag vill flytta. Just nu står det mellan Piteå och Dalarna. Om det blir det, eller något helt annat - det får vi se. Och fan ta den karln som skickar amors pilar efter mig, för det här är inte en stad jag vill skaffa barn i! HÖR SEN.
Blaha.
Jag längtar hela tiden efter något nytt. Något som slår mina fötter från marken och som gör att jag faller. Jag hatar att stå med båda benen på marken och veta allt. Jag behöver lite mystik. Jag vill inte höra samma saker jag hört om och om igen. Jag är så jävla less och jag vet att det inte kommer att bli bättre om jag inte gör något väldigt drastiskt! Men tiden står som stilla. Jag kan inte göra något drastiskt ännu. Jag måste fixa saker, saker som tar alldeles för lång tid för man har så mycket annat!
Jag behöver nytt. Allt nytt.
Om man kunde sälja bort halva lägenheten, packa resten på en släp och bara dra. Jag är hellre ensam i en ny stad än här. Jag har spenderat alldeles för många stunder i den här skitstaden ensam. Jag är less på att tjata. Jag är less på att ta initiativ innan annan tar. Jag tuggar på i samma jävla spår och vill inget hellre än att hoppa ut i det okända. Varför i helvetet är det såååå lång tid kvar tills jag är färdig med skolan?
Det enda som känns bra nu är jobbet. Jag längtar fan tillbaka. Är tusen gånger bättre att jobba än att vakna varje morgon och inte göra nå vettigt. Då får jag iaf ta hand om världens sötaste gumma och må bra de timmar jag är ledig!
Förlåt för världens deppigaste inlägg men jag lider av homecoming-blues.
Det grova sorten. Tur är väl att jag får lämna stan imorgon för att pussa mina pojkar
Hej Hopp!
Fy sicken bra semester jag har haft och fortfarande har! 2½ vecka ute på vägarna. Först Stavayran med alla älskade gamla vänner och sen fick en oväntad händelse avsluta yran.. Tänka sig :) Sen började mitt och Bettans äventyr! Har varit rätt död pga. all bilkörning men förutom det har allt varit looovely! Classic Car Week var underbart, precis som jag minns det :) Och vänner skaffade jag oss redan på måndagskvällen så vi fick åka fin-cadillac flera kvällar efter det. Trevliga Karlskrona-pöjka var det! Sen efter CCW vilade vi upp oss tre nätter på världens mysigaste camping i Leksand + lite bad på Leksands sommarland! Nä fybubblan.
Förra året gjorde jag ungefär noll, förutom motorveckan i lycksele. Nu har jag gjort allt och ändå har jag 6 dagar kvar av min semester! Wiihoopp. Får bli roadtrip nästa år också för dagarna har varit både skoj och långsamma - den bästa grejen då man inte vill semestern ska ta slut!
Jag har till och med hunnit med att tatuera mig! Det ni ;)
Nä nu är denna donna heeeelt slutkörd. En liten uppdatering fick ni iaf! Puss
