And I can't do this by myself
All of these problems, they're all in your head
And I can't be somebody else
You took something perfect and painted it red

Att det ibland tar en så jävla lång tid att landa i sanningen. Jag är alldeles för naiv. Jag tror och kommer ALLTID att tro att kärleken besegrar allt. Att om jag ger allt av mig själv till någon så får jag allt tillbaka. I detta fall visste jag att jag aldrig skulle få tillbaka något, men jag hoppades ändå. Jag är inte ledsen eller arg. Jag visste ju om allt det här. I ärlighetens namn så känns det fantastiskt att äntligen vara fri. Att veta att det absolut inte blir mer än såhär. Jag vet att när han inser vad jag insett - så kommer han göra allt i sin makt för att lirka in mig igen. Karlar gör så. Iaf de jag tycker om. Men denna gång är jag beredd och stark!

-

Killen som fick mig att le ända inifrån själen nyss. Han verkar så annorlunda. Inget jag faller för i vanliga fall. Jag faller ju tydligen bara för komplicerade, farliga eller totalblyga karlar. Men han.. Ja.. Det går inte sätta orden på hur mycket jag vill lära känna honom mer! Han får mig att fnittra av varje litet mail. Vi har samma humor och det finns inte ett enda uns av farligheter i han. Tänk så uppfriskande! Jag är faktiskt lite trollbunden. Och jag avgudar det faktumet att han bara vill maila. Inte byta nummer eller facebook. Nä vi tar det så sakta och metodiskt. Lär känna varandra så gott det går med dessa enkla medel. Och hans yrke är en dröm. Han är nog en dröm. 

Ska njuta av detta så mycket som möjligt. Han får mina annars så tråkiga dagar i Skellefteå att gå fortare. Det faktumet att det finns killar som han därute. Visst att dom inte finns i denna kommun, men det har jag vetat om sen jag var 15 år. Men att JAG kan bli TROLLBUNDEN av en vanlig HELYLLE kille. Det ger mig hopp!

Ojojojoj. Jag med mina karlar alltså. Vad vore jag utan kaos och fnitter?!