Julkalender på det moderna viset.
Hittade denna hos åsa och den verkade skoj så jag hänger på :)
01 – Om mig
02 – Min första riktiga kärlek
03 – Mina familj
04 – Min Önskelista
05 – Vad är kärlek?
06 – 10 saker du inte visste om mig
07 – Min bästa vän
08 – Ett pinsamt ögonblick
09 – Min musiksmak
10 – Det här hade jag på mig i dag
11 – Mina syskon
12 – I min handväska
13 – Mitt hem
14 – Bloggfavoriter
15 – Mina framtidsdrömmar
16 – Det här har jag ätit idag
17 – Ett favoritminne
18 – Dåliga vanor och laster
19 – Jag som liten
20 – Min dag i bilder
21 – Det här vill jag bli när jag blir stor
22 – Det här upprör mig
23 – Det här får mig att må bra
24 – Det här får mig att gråta
25 – En första
26 – Mina rädslor
27 – Detta skulle jag göra om jag vann 10 miljon kronor
28 – Det här saknar jag
29 – Min favoritsemester
30 – Om det här vore min sista dag
Om mig:
Elin Johanna Furberg heter jag och jag kom till världen den 21 mars 1988. Jag är lagom fet, har lockigt hår och är just nu rödhårig. Jag har jobbat som personlig assistent sen april 2008 och jobbet har verkligen hjälpt mig att finna mig själv. Har blivit tuff, ödmjuk och medveten, allt i en enda röra. Då jag var yngre, så var röran mig själv. Har varit med om grymt mycket i mitt liv - både dåliga och bra saker. Men allt har format mig till den jag är idag. En kvinna som vet vad hon vill. Som vågar säga sanningen. Som vågar älska fast hjärtat är i tusen bitar. Som vågar vara sig själv till 100%. Är det någon ni behöver lära känna, av den yngre och äldre versionen, så rekommenderar jag den äldre. Det är som med whiskey, blir bara bättre med åren. (synd whiskey är så äckligt bara ;P)
01 – Om mig
02 – Min första riktiga kärlek
03 – Mina familj
04 – Min Önskelista
05 – Vad är kärlek?
06 – 10 saker du inte visste om mig
07 – Min bästa vän
08 – Ett pinsamt ögonblick
09 – Min musiksmak
10 – Det här hade jag på mig i dag
11 – Mina syskon
12 – I min handväska
13 – Mitt hem
14 – Bloggfavoriter
15 – Mina framtidsdrömmar
16 – Det här har jag ätit idag
17 – Ett favoritminne
18 – Dåliga vanor och laster
19 – Jag som liten
20 – Min dag i bilder
21 – Det här vill jag bli när jag blir stor
22 – Det här upprör mig
23 – Det här får mig att må bra
24 – Det här får mig att gråta
25 – En första
26 – Mina rädslor
27 – Detta skulle jag göra om jag vann 10 miljon kronor
28 – Det här saknar jag
29 – Min favoritsemester
30 – Om det här vore min sista dag
Om mig:
Elin Johanna Furberg heter jag och jag kom till världen den 21 mars 1988. Jag är lagom fet, har lockigt hår och är just nu rödhårig. Jag har jobbat som personlig assistent sen april 2008 och jobbet har verkligen hjälpt mig att finna mig själv. Har blivit tuff, ödmjuk och medveten, allt i en enda röra. Då jag var yngre, så var röran mig själv. Har varit med om grymt mycket i mitt liv - både dåliga och bra saker. Men allt har format mig till den jag är idag. En kvinna som vet vad hon vill. Som vågar säga sanningen. Som vågar älska fast hjärtat är i tusen bitar. Som vågar vara sig själv till 100%. Är det någon ni behöver lära känna, av den yngre och äldre versionen, så rekommenderar jag den äldre. Det är som med whiskey, blir bara bättre med åren. (synd whiskey är så äckligt bara ;P)
Min första riktiga kärlek:
Till att börja med så har jag varit kär alldeles för många gånger. Men jag väljer ut mina första kärlekar, för de är ju allihopa lika riktiga och viktiga. Jag var väldigt kär i två av de bästa killarna som finns på den här jorden då jag var 14-16 (inte samtidigt, utan efter varandra). Den ena heter Jens och ni som känner mig vet exakt vem jag menar. Vi blev vänner runt den tiden och jag tyckte han var den tjusigaste pojke jag sett. Han var så lång att jag stod på tå när jag fick en kram. Han lärde mig köra moppe. Han var helt enkelt den finaste i världen. Grejen var bara den att han inte var kär i mig tillbaka. Han visste om exakt vad jag kände, men han puttade aldrig bort mig. Han kramade mig hårdare och lyssnade på mig prata ännu längre om nätterna. Han visade mig att det finns en större kärlek än den då man är kär i varandra. Vänskap.. Vänskap utan krav. Och från den dagen jag kände den kärleken, så förstod jag att han alltid skulle stanna kvar.
Den andra killen, som jag faktiskt var kär i före Jens; Det är Jocke, världens finaste han också förstås. En spinkig, lång och retsam kille som alltid fick mig på bra humör. Ibland då vi kramades så tog han tag i mig och snurrade mig runt. Jag blev så chockad, varför gjorde han så? Jag var ju så tjock, ingen kunde orka snurra mig runt. Hur kan då världens finaste och spinkigaste kille orka? Han öppnade mina ögon kan man säga. Han fick mig att inse att jag var värd något och att jag dög precis som jag var. Även den här förälskelsen slutade som den gjorde med Jens och det är jag evigt tacksam för!
Sen har vi mitt första riktiga förhållande då. Jag var 19 år och skulle ta studenten några veckor efter. En kväll skrev en okänd kille till mig på apberget. Vi började prata och bytte msn. Han var så knäpp och rolig, och skickade tusentals bilder på sig själv. Han försökte få mig att ses på stan för att äta glass men jag var för feg för att tacka ja. Kvällen efter skrev jag till honom på msn "får jag komma förbi?" och han sa ja. Jag sa till mamma att jag skulle förbi min bästa kompis och gick ut till bilen. Körde, parkerade och började sakta gå mot lägenheten. Benen blev till spaghetti och när vi sa hej så stammade jag fram he-he-hej. Han gav mig en kram, vi såg på TV och sen somnade vi framför Ninja Turtles. På morgonen skrev jag en lapp där det stod ungefär såhär; "Hej! Det var jättetrevligt att träffas. Mamma ringde, ville inte väcka dig så därför jag skriver det här. Vi ses! Puss". Sen kom han hem till mig på kvällen och poff gick det 1år 5mån och vi gjorde slut.
Snipp snapp snut, så var sagan slut!
Till att börja med så har jag varit kär alldeles för många gånger. Men jag väljer ut mina första kärlekar, för de är ju allihopa lika riktiga och viktiga. Jag var väldigt kär i två av de bästa killarna som finns på den här jorden då jag var 14-16 (inte samtidigt, utan efter varandra). Den ena heter Jens och ni som känner mig vet exakt vem jag menar. Vi blev vänner runt den tiden och jag tyckte han var den tjusigaste pojke jag sett. Han var så lång att jag stod på tå när jag fick en kram. Han lärde mig köra moppe. Han var helt enkelt den finaste i världen. Grejen var bara den att han inte var kär i mig tillbaka. Han visste om exakt vad jag kände, men han puttade aldrig bort mig. Han kramade mig hårdare och lyssnade på mig prata ännu längre om nätterna. Han visade mig att det finns en större kärlek än den då man är kär i varandra. Vänskap.. Vänskap utan krav. Och från den dagen jag kände den kärleken, så förstod jag att han alltid skulle stanna kvar.
Den andra killen, som jag faktiskt var kär i före Jens; Det är Jocke, världens finaste han också förstås. En spinkig, lång och retsam kille som alltid fick mig på bra humör. Ibland då vi kramades så tog han tag i mig och snurrade mig runt. Jag blev så chockad, varför gjorde han så? Jag var ju så tjock, ingen kunde orka snurra mig runt. Hur kan då världens finaste och spinkigaste kille orka? Han öppnade mina ögon kan man säga. Han fick mig att inse att jag var värd något och att jag dög precis som jag var. Även den här förälskelsen slutade som den gjorde med Jens och det är jag evigt tacksam för!
Sen har vi mitt första riktiga förhållande då. Jag var 19 år och skulle ta studenten några veckor efter. En kväll skrev en okänd kille till mig på apberget. Vi började prata och bytte msn. Han var så knäpp och rolig, och skickade tusentals bilder på sig själv. Han försökte få mig att ses på stan för att äta glass men jag var för feg för att tacka ja. Kvällen efter skrev jag till honom på msn "får jag komma förbi?" och han sa ja. Jag sa till mamma att jag skulle förbi min bästa kompis och gick ut till bilen. Körde, parkerade och började sakta gå mot lägenheten. Benen blev till spaghetti och när vi sa hej så stammade jag fram he-he-hej. Han gav mig en kram, vi såg på TV och sen somnade vi framför Ninja Turtles. På morgonen skrev jag en lapp där det stod ungefär såhär; "Hej! Det var jättetrevligt att träffas. Mamma ringde, ville inte väcka dig så därför jag skriver det här. Vi ses! Puss". Sen kom han hem till mig på kvällen och poff gick det 1år 5mån och vi gjorde slut.
Snipp snapp snut, så var sagan slut!
Kommentarer
Trackback
