Imorse 03:50 somnade farmor in för gott. Jag följde pappa och lillebror dit på eftermiddagen. Jag strök hennes kind, satte mig på knä vid sängen och skickade tusen tankar åt henne. Hon var sval, blek och otroligt vacker. Det såg precis ut som hon sov. Även fast det kändes jobbigt så vet jag att jag inte kommer att ångra att jag åkte dit. Nu kommer jag aldrig att få se henne mer. Allt som finns kvar är minnen. Tack för allt farmor, jag älskar dig!

(jag orkar inte skriva julkalendern idag men det tror jag ni förstår.. vi hörs då vi hörs!)