Imorgon (måndag) är det 6 veckor kvar tills jag åker ner till dalarna & lite överallt, för att söka jobb. 42 fjuttiga dagar! Om man tänker hur fort det här året har gått hittills så är det ju som en fis i rymden! Jag kommer att tjata ögonen (ja, ni lyssnar ju inte på mig här?) av er! Men egentligen så handlar min blogg om just det här.

När jag startade bloggen planerade jag att berätta om min resa härifrån, från min hemstad jag alltid haft en rätt dålig relation med. Jag har alltid haft större drömmar än den här staden har kunnat erbjuda. Jag har alltid sökt äventyr och jag kommer nog inte sluta med det förns jag känner mig hemma någonstans. Jag behöver få känna mig trygg och lycklig.

Så allt handlar om det här. En saga med ett förbannat bra slut!

Bara tanken om att jag är redo att ta det här steget, gör mig överlycklig. Jag är 300% säker på allt vad detta innebär. Jag är redo att ta alla konsekvenser. Jag är redo att sätta vänskaper på prov, för jag vet att dom som är menade att vara i mitt liv kommer att stanna kvar i det. Jag är redo att lämna min familj, för jag vet att jag älskar dom lika mycket här som där. Jag är redo att sakna de jag i vanliga fall träffar flera gånger i veckan. Jag är redo!

Sen vill jag avsluta det här inlägget med att tacka personen som har stöttat mig mest. Hon som lyssnat otaliga gånger på min drömmar och tankar. Hon som fantiserat med mig. Hon som accepterat det sen första stund. Hon som följer mig ner i Januari. Natalie Erholtz, du är ovärdelig och jag kan inte tacka dig nog. Du har en stor del i det här och jag är så glad att det är just du. Ingen annan skulle ha gjort det bättre. Tack hjärtat. Jag älskar dig, då nu och föralltid!