You better die young.

La mig för att sova vid 22:30 igår.. Låg och tänkte som jag alltid gör före jag somnar.. 22:40 börjar en brud skrika och gråta nedanför mitt fönster, hon höll mig vaken till 24 kanske.. Sen när hon äntligen försvunnit så börjar ungkarln och hans vänner ovanför mig att festa loss. Dom sprang fram och tillbaka i lägenheten och skrattade så högt att jag fick huvudvärk. Vaklån tänkte jag, mina grannar brukar ju vara så tysta och fina så jag orkar inte säga till dom.

Kollade på klockan 02:30 sista gången och då blev det äntligen tyst. Somnade kanske en halvtimma efter och sen ringde väckarklockan 06:00 imorse..... Prisa gud för att jag har ett så roligt jobb som jag har! Köra bil, hjälpa folk och viktigaste av allt - prata nästan konstant. Så jag har hållt mig vaken utan problem idag!

Så nu tänkte jag, åh vad skönt att få sova ifred, dom festade ju igår! Men luring, nu har karln under mig fest såklart. Han dunkar musik och folk skriker. Jag tror inte han kommer lyckas hålla mig vaken så länge som dom andra gjorde men det är helt klart störande då man ska stiga upp så tidigt!

Känner mig som världens jävla kärring då jag jobbar helg. Grinar illa över fester och blir galen på alla bilar som sladdar utanför lägenhetshuset "hela nätterna"... Sen blir jag så jävla tjurig, det här är mitt hem, jag ska inte behöva sova med öronproppar för att kunna sova. Jag skulle nästan kunna skruva upp TVn på max imorgon vid kl 6 för att hämnas.. Huvvaligen vilken surkärring! ;p

Sen har jag haft huvudvärk sen jag drog ner på maten (och kanske någon dag innan, don't know). Jag äter ju fortfarande 3 mål om dagen och idag unnade jag mig en kaffe och bulle på statiol också. Jag vet inte om kroppen skriker efter de kalorier den inte längre får, eller om jag helt enkelt bara har huvudvärk? Jag vet inte hur sånt funkar. Jag har nämligen haft otroligt tur, under mina snart 23 år har jag bara haft huvudvärk någon gång om året. Inte flera dagar på raken.. Skumt, skumt!

Och nu äntligen hör jag hur folk lämnar lägenheten nedanför!
Ska försöka somna nu när jag har chansen, puss på er!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

En saga med ett förbannat bra slut. Därmed basta!

Med ett stort intresse för 50-tal, vrålande bilar och tatueringar, men i ärlighetens namn skriver jag mest skit. Massor om kärlek och äventyr, och även tråkig vardag. Enjoy!

RSS 2.0