It should have been me..

Jag dog nyss. Hela kroppen rös till och hjärtat brast. Fan säger jag bara! Fan fan fan! 
Jag hatar den där jävla bloggen jag läste. Jag hatar hon som har den. 
Hon är så söt. Hon har så kul. Hon följde sina drömmar. Hon flyttar till ett annat land. 
Jag hatar henne. Fullkomligt jävlar hatar henne! Och som plusmeny har hon världens vackraste pojkvän. 
Hur fan är det ens möjligt?!

Jantelag.se skulle jag säga! Men jag kan inte förstå. Hur lyckas folk. Hur vågar folk.
Nä okej, nu ska vi inte vara sånna. Var bara tvungen att få skylla på någon för en stund.
För egentligen är det ju mitt fel hur jag mår, vart jag bor och vad jag gör.
Jag kan inte skylla på någon annan. Men jag kan vara avundsjuk. Väldigt avundsjuk.

Det är så jävla konstigt det där. Varför är man aldrig nöjd över det man har?
Jag har så otroligt mycket mer än många andra och ändå så klagar jag jämt.
Det kanske handlar om tristess. Jag är ju inte den som vill ha allt likadant jämt.

Samma fester. Samma folk. Samma ställen. Samma öl. Samma jobb.
Hur trist låter inte det?! Ja, kanske inte i dina ögon men definitivt i mina.
Nä, nu ska jag sluta tjura och drömma mig bort istället.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

En saga med ett förbannat bra slut. Därmed basta!

Med ett stort intresse för 50-tal, vrålande bilar och tatueringar, men i ärlighetens namn skriver jag mest skit. Massor om kärlek och äventyr, och även tråkig vardag. Enjoy!

RSS 2.0