Huvudvärk och kärlek.




Det finaste jag vet är att bli kysst på pannan. Morfar gjorde alltid det och jag minns att jag kände mig som den dyrbaraste flickan i världen. När pappa gör det så känns det som han är så otroligt stolt över mig. När killarna gör det så känner jag mig som den vackraste i världen. En kyss på pannan kan rädda en hel vecka, eller ett helt år om jag får dom ofta. Om du vill vinna mitt hjärta så är det raka vägen dit. Så enkelt kan det faktiskt vara.

Jag har lärt mig att ta emot komplimanger. Det har verkligen förbättrat mitt liv tusen gånger. Varje gång jag känner mig oönskad eller ful så tänker jag "Skitsamma. Han tycker jag är duktig på det där. Han tycker jag är vacker då. Hon på jobbet tycker jag är rolig. Hon tycker min personlighet är underbar" osv osv. Det är omöjligt att misslyckas med något då man har det där i ryggen. Jag kan och jag betyder. Det skulle alla behöva få känna varje dag!

Tack till alla som kysst mig på pannan och tack till alla som gett mig komplimanger.

Jag vore inget utan er.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

En saga med ett förbannat bra slut. Därmed basta!

Med ett stort intresse för 50-tal, vrålande bilar och tatueringar, men i ärlighetens namn skriver jag mest skit. Massor om kärlek och äventyr, och även tråkig vardag. Enjoy!

RSS 2.0