The rose.

Igår satt jag i soffan och myste i tre timmar och såg världens bästa film (Den gröna milen).
När tårarna försiktigt rann ner för kinden i slutet av filmen så tittade han ner och log.
Han torkade bort en tår och strök mig på kinden, "gråter du?". Ja det gör jag sa jag.
"Den som inte blir berörd av det här kan inte ha ett hjärta".

Jo tack, ett hjärta har jag. Och just då så fick du det att slå, åh så snabbt.



Vill tacka och bocka för det iaf. Det och så mycket annat kommer jag att leva på väldigt, väldigt länge framöver. Men jag kommer inte att tycka om dig hela tiden. Det kan jag garantera. Låter väldigt hårt men mitt hjärta gör lite ont och hjärtat behöver jag ju ha helt. Så jag tackar för det fina och försöker att leva med det jag redan har. Men glöm inte bort att mitt hjärta slog, åh så snabbt igårkväll. Sånt får man inte glömma!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

En saga med ett förbannat bra slut. Därmed basta!

Med ett stort intresse för 50-tal, vrålande bilar och tatueringar, men i ärlighetens namn skriver jag mest skit. Massor om kärlek och äventyr, och även tråkig vardag. Enjoy!

RSS 2.0