Livet är en rolig resa och ju längre man får åka med ju klokare blir man. Har varit en väldigt knäpp sommar och som jag sagt tidigare så har den varit fin ändå. Det blev en bra första långsemester och jag ser framemot massor av fler semestrar! Långa som korta. Nu håller jag på att räkna ner till 24 augusti då jag och Christian åker till Stockholm. Det ska bli så himla fint att se en av sina största musiker spela live mitt framför näsan på en. Känner jag mig själv så kommer jag vara hög, hög av kärlek och känslor. Det kommer bli fint fint fint fint.

Jag kommer på mig själv att skriva att allt är fint. Men det är ju nästan så. Går man runt med den attityden så går det lättare att leva. Jag tänker inte på att jag ska sova själv inatt. Att jag kanske inte längre har någon att sova med framöver heller. Jag tänker inte på att semestern är slut och att sommaren har förvandlats till sensommar. Jag tänker inte på att jag är några kilon för tung och jag tänker inte på alla människor som tycker jag är ful. Varför ska man tänka på det?!

Jag älskar mig själv precis som jag är, med alla fel och brister jag än må ha. Jag älskar mitt liv precis lika mycket, även fast det kunde ha varit tusen gånger bättre. Varför gnata och tjata om det man inte har och är. När det man har och är, är precis lika bra i slutändan.

Sen vill jag ge lite kärlek till alla människor jag inte känner och inte träffat ännu. För i lördags räddade en okänd människa mig och jag kan inte vara mer tacksam än jag är. Jag är så tacksam att jag från och med i lördags tänker annorlunda. Varje främling är en vän jag inte mött ännu.

Puss till er allihopa! Och kom ihåg en sak.... :)