Blä, kan inte ångesten fara åt fanders nu?! Det som är gjort är ju gjort och jäkla dumhelveten till människor kommer det nog alltid tyvärr finnas.. Synd bara jag råkat ut för alldeles för många på sistone.. Hade jag varit rik och hade det varit en annan vecka så hade jag åkt ner till Dalarna. Kramats med Elvis (kissekatt) och lyssnat på LP-skivor med Anders.. Men näpp näpp, he får bli nån annan gång.

Jag ska hålla mig till människorna jag vet vart jag har. Sluta vara naiv som fan. Sluta tro det bästa om alla, folk får helt enkelt bevisa för mig att dom är bra. Jag tänker på "the one that got away", en annan sörlänning. Tänk om det hade blivit annorlunda, men nu är det som det är.

Det är så lätt att sakna det man inte kan få. Alldeles förjävla lätt och just nu är jag inne i en period där jag saknar allt jag inte har. Och jag saknar massvis med människor som finns åh så långt bort. Är ledsen för att jag inte kan ringa Marko för att boka ny tatuering. Ledsen för att jag inte kan åka till Dalarna NU. Ledsen för att sommaren är alldeles för långt bort. Ledsen för att jag är blek och fet.

Nä. Nu får jag sluta klaga och försöka se ljusglimtarna i livet. Som de fina vännerna jag har nära. De som tycker om mig som jag är och som inte utnyttjar mig. De fina ungarna, min klan - som jag får pussa på och busa med tills det är min tur. Så, puss på er allihopa!

Justja, The Jacks lyssnar jag på.. Finaste Doo wop :)