Jag får gång på gång höra hur fruktansvärt djup jag är. Både i mitt sätt att hantera saker, att tänka och då jag skriver. I fredags skrev jag en liten sista hälsning till farmor i Minnesboken. De där få orden fick hela min familj att tappa andan. Resten av dagen och kvällen så tjatade de på mig att jag måste börja skriva igen.

När jag var yngre skrev jag dikter och små sagor varje kväll. Om kärlek, smärta, glädje, vänner osv osv. Det är lite konstigt det där. För jag tänker inte särskilt mycket då jag skriver. Jag kan komma på mig själv att ha skrivit ett A4, när jag tror att jag skrivit 3 rader. 

Ja iaf, jag tänkte bara berätta för er om en dröm jag har. Att skriva en bok. En bok om allt knasigt som jag fantiserar ihop varje kväll. Om brustna hjärtan som läker sig själva. Om starka personer som aldrig ger upp. Om så sorgliga saker att hjärtat slits itu. Om utstötta människor som visar hela världen hur fantastiska de är. Om vackra pojkar som inte vet om det själva.

Nä.. Nu tvingade jag mig själv att sluta skriva, för jag kunde ha fortsatt hur länge som helst :) Haha. Det är iaf en dröm jag har och något jag verkligen vill kunna genomföra. Så nu har jag tänkt att börja klättra längre upp på stegen, som tillslut kanske leder till den drömmen. Då jag får lön ska jag köpa en vacker skrivbok som jag ska fylla med knasig skrivstil och tusen tankar. Då vet ni! Så skulle ni märka att bloggen blir åsidosatt efter 27 januari, skäll på mig :)

Nu ska jag slänga iväg datorn, fantisera ihop något vackert för att sen drömma minst lika vackert! Puss på er.