Att känna sig naken.



Jag har sex underbara tatueringar & jag har tatuerat mig hos tre olika karlar.

Mina första tatueringar är mina svalor på vardera skulderblad. Jag var alldeles ny inom området. Jag tog första bästa tatuerare ungefär och hade jag vetat bättre idag hade jag gjort ett annat val. Men dom betyder alldeles för mycket för mig för att jag skulle "måla" över dom. "The past" - En liten minnesfras tillägnad finaste morfar. "The Future" - Jag hade fått mitt första jobb och kände att jag äntligen började stå på mina egna ben. Hur kan man ångra något som betyder så fruktansvärt mycket?! Nä just det, så jag älskar dom fast dom är skeva och lite fula i kanten.

Min banderoll mellan svalorna. Denna gjordes av en otroligt duktig kille som tyvärr inte hade lärt sig hur djupt man får köra. Den är helt perfekt till utseendet men det har blivit lite ärrvävnad och kliar. "Never give up. Always be strong. Keep walkin' my own way". Det var även han som fyllde i mina svalor och fixade till färgen i dom. Orden får beskriva sig själv, den betyder hur mycket som helst.

Mina underbara rosetter, en vardera vad! Dessa gjordes hos världens bästa! Betyder inte ett smack men dom är lovely! Ska jag vara ärlig så är det nog dom som har fått mest komplimanger :)

Och så kommer vi till den tatueringen som rubriken handlar om! Min fantastiska fågelbur, även den gjord hos världens bästa. Det är min (hitills) dyraste och mest älskade utsmyckning. I början så kunde jag inte sluta titta på den. Det var precis som att jag var rädd för att den hade försvunnit under tiden jag inte tittade. Men pjuh, den sitter ju kvar och jag kan stirra mig blind på den i flera timmar om jag bara skulle tillåta mig själv. 

Så.. Varför känna sig naken?

Mina tatueringar är mitt liv. Varje tatuering bär ett, eller tusen, minnen med sig. Jag vet exakt hur jag kände då jag satt under nålen. Jag kan berätta på pricken vad jag tänkte varje gång jag blev tatuerad. Jag minns vilka låtar som spelades i studion. Jag vet exakt allt och det är en känsla som inte går att beskriva. Vilka andra dagar i livet kommer man ihåg exakt allt? Tatueringar är vackra utsmyckningar och våra kroppar är tomma tavlor. 

Som jag sa, tatueringar är mitt liv och det är något som aldrig kommer att förändras. 

Jag föddes naken men kommer att dö som ett konstverk.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

En saga med ett förbannat bra slut. Därmed basta!

Med ett stort intresse för 50-tal, vrålande bilar och tatueringar, men i ärlighetens namn skriver jag mest skit. Massor om kärlek och äventyr, och även tråkig vardag. Enjoy!

RSS 2.0