Den bästa sortens trötthet måste ju vara den då man inte sovit på grund av att man legat och pratat med någon hela natten. Ögonen kämpar för att få sömn men huvudet är klarvaket. Så idag är jag gladtrött!

Allt går så jävla bra just nu! Verkligen allt, på alla sätt och vis. Jag känner att mina bästa år, det måste ju vara nu och det här måste bli den bästa sommaren sen somrarna jag spenderade i Stavaträsk på mitt sommarlov. Det måste ju bara vara så. Jag älskar livet, jag kramar människorna omkring mig och jag vägrar lägga mig och sova igen.. För när man är gladtrött så är man ju det av en anledning.

Förlåt att jag tjatar om min konstanta lycka just nu, men så fort jag tror att det inte kan bli bättre så blir det det. Jag DÖR! Så tacksam är jag och det är ju tur det - med tanke på hur fruktansvärt bortskämd och underbar jag känner mig.