Det är superdupermegafint när ens vänner vet vad/vem man pratar om utan att säga detaljer.. Fintfintfint! För även om jag någon gång kanske berättat det så blir man alltid glatt överraskad då ens vänner minns det :) Särskilt om man själv glömt bort att man berättat det!

Det är superdupermegafint att ha personer man verkligen kan berätta allt för också! Orden bara trillar ut från munnen och man vet att det inte gör något. Man blir inte dömd för vad man gjort eller vem man är. Vad man än säger så fortsätter man vara "Elin". Ingen annan och inget annat. Det är lite trist då man måste tänka efter varje gång före man berättar något..

Nu ska jag sluta skriva "i den där jävla blogghelvetet" som Robin hade sagt. Varför har man en blogg egentligen? Vill man ha bekräftelse? Vill man ha något man kan läsa senare, och minnas? Vill man ventilera sig? Vill man berätta hemligheter man inte vågar säga öga mot öga?

Tål att tänkas på! Godnatt.