Varför blir man alltid så vemodig då det regnar? Regnet smattrar på fönstret och även fast jag mår riktigt bra i allmänhet så känner jag mig ensam. Kvällens finaste var att prata med lillebror i telefonen i någon minut. Gud vad jag älskar min familj, underbara människor hela bunten!

Det gör smärtar lite att bli vuxen. Att lära sig livets hårda skola mer för varje dag. Att prioritera bort saker. Att säga adjö till människor som gör en illa. Att se folk i min ålder skaffa barn. Att veta att de har långa förhållanden i bagaget. Att inte träffa alla lika ofta, mest pga jobb i båda parter. Att vilja så otroligt mycket, men att inte kunna.

Jag skickade ett sms nu för en stund sen och jag fick det svaret jag ville. Hejdå!