Det bara skriker kliché om den filmen men ändå är den så jävla sann! Varför går vi runt och ljuger för varandra hela tiden? Klart han hör av sig och hör han inte av sig så tyckte han du var för snygg..... Du är för bra för honom..... Han raggade bara på den där tjejen för att göra dig svartsjuk! JOMEN TJENA!

Sanningen gör ont, likväl kärleken.

Men glöm då fan int bort att drömma ändå! För som filmen säger, bara för att du en gång är regeln så kan du ändå en dag bli undantaget! En vacker dag kanske den vackraste karln på festen förälskar sig i dig. En vacker dag kanske personen du älskat i smyg förklarar sin kärlek till dig. MAN VET ALDRIG! Och det är alldeles fantastiskt smärtsamt och underbart.

Jag har väldigt lätt för att bli kär i kärleken, ofantligt lätt. Men samtidigt är jag väldigt rädd. Rädd för att förlora "min tid", för att bli sårad och för att bli.. jaa.. två? Ändå så tillåter jag mig själv att falla, gång på gång, fast det gör så jävla ont då man landar på marken..

Men jag lovar er allihopa, den dagen jag slutar tro på kärleken - då andas inte jag mer.

Blev ett litet flummigt inlägg men jag är trött, adjö!