Bang bang. Då jag kom hem igår så fick jag ett sms, som ledde till att jag berättade tusen sanningar och precis hur jag kände inför allt. Less på vad jag träffat för killar och less på hur dom fått mig att må. Sen somnade jag. Vaknade av ett sms idag som frågade om jag ville med till inlandet. Nyvaken och lite smått förvirrad svarade jag att jag kunde följa med. NU kom jag hem. 12 timmar med två av mina favoriter. Helt fucking lovely har den här dagen varit fast vi inte gjort ett jävla skit, typ.

Det behöver inte bli så jävla komplicerat, bara man är ärlig! Så svinet jag grät över igår, förvandlades idag till en alldeles fantastisk vän. För igår skrev han att jag var en ovärdelig vän och då insåg jag att det är precis vad han är för mig också. Ibland lite mer och ibland lite mindre. Men vi har den grunden att stå på och här står jag fan gärna kvar!

Vi har setts fem dagar på rad och jag är inte ett dugg less honom. Petter blev jag less på efter två dygn. Så vad fan grinar jag över?! Inte ett jävla nå. Så tack underbara du, tack för att jag fick följa med idag och tack för att du fick mig att inse att det är alldeles underbart precis som det är :)

Punkt slut.