En sak är säker och det är att kärlek är fan inte lätt! Man blir knäpp i både kropp och huvud. Man tänker och drömmer och fantiserar fast man försöker att låta bli. Man blir ledsen, arg och besviken. Man är rädd för att inte vara tillräcklig och man är rädd för att bli sårad. Men ser man förbi detta så är det så jävla fint. Någon som får hela världen att se så mycket vackrare ut. Någon att dela saker med. Någon att stolt presentera för vänner och familj. Någon att skapa minnen med. Någon som tycker om en även de stunderna man inte själv gör det.

Nu har jag tänkt och funderat och gått från arg till lycklig inom loppet av några timmar. Jag blir galen men kan inte låta bli att känna hur fantastiskt det är. Att faktiskt tycka om någon så mycket att man grubblar sig gråhårig. Tredje gången gillt säger dom ju och nu är det fan så. Nu har jag haft en nergångsperiod tre gånger på rad och det får fan räcka. 

Jag saknar dig finaste fina ♥