Ibland måste man svälja stoltheten och bara våga. Jag gjorde det och nu ligger jag och ler. Jag är en berg och dalbana av känslor nu. Jag vet inte mycket, bara en sak och den är så fruktansvärt självklar. Från första sekund tills nu har jag vetat vad jag vill. Jag har nog aldrig känt det sådär. Kärlek vid första ögonkastet, precis som i en film. Att det sedan har varit upp och ner är ju rätt logiskt under omständigheterna. MEN, jag har alltid vetat.

Får jag inte dig, så ska jag vara ensam.

Jag vet att jag skrev igår att jag ville vara själv och det är faktiskt sant. Men så finns ju Han också. Den snygga, underbara, roliga och fantastiska människan som tog mig med storm från första stund. Han finns med mig i tankarna, fast han ibland bara är i vägen. Men jag kan inte sluta tänka, hoppas och le för mig själv. Tar det slut här så är jag glad för det jag fick. Men fortsätter det, åh, då ska historia skrivas. Världens vackraste historia.