Jag älskar att åka bil då man dejtar någon. Man skrattar och pratar, och helt plötsligt lägger han en hand på mitt lår. Boom, så blixtar det till i hela kroppen och man kan inte göra annat än att le. Det är så jävla fint.

Jag älskar att få skämma bort honom. Smyga upp tidigare för att städa bort, laga mat och sedan väcka honom med en lätt puss på kinden och berätta att maten snart är färdig. När man sedan ställer sig vid spisen igen smyger han sig upp bakom en, lägger armarna runtom en och säger hur gott det luktar. Och att jag är så fin som gjort det just för honom. Då det sedan är min tur att bli bortskämd och han lagar mat så ställer jag mig bredvid och säger samma sak. Då lägger han armen runt min midja och pussar mig på axeln. Så förbannat fint.

Jag älskar att bli pillad i håret och då jag säger det högt så slutar han aldrig. Hans fingertoppar som flyger över min kropp och ibland stannar för att dra mig närmre. Vad len du är, säger han innan han fortsätter. En utforskning av hela min hud bara för att han vill. Han berättar hur gott han tycker jag luktar och hur vacker han tycker jag är. Och just då, med hans fingertoppar flygandes över min rygg. Ja just då, då känner jag mig vackrast i världen.

Jag måste erkänna att jag saknar honom. Gör jag bara det för att han inte är här nu och jag inte kan få dessa grejer? eller är det för att han väckt intresse? eller för att jag är en junkie för närhet? Frågor som tål att tänkas på.

Tills dess så kollar jag på klockan och tänker på att jag snart får ett godnattsms.

To be continued.