Jag skickade ett mail den 30:onde juni som jag trodde skulle bli det sista av sitt slag. Men nu skickade jag ett sms, som jag vet att jag inte kommer att få svar på. Ett jävla sms. Jag måste bara få ett slut på det här. Ett dra åt helvete jag vill inte ha med dig att göra. Varför har han aldrig gett mig det? Han lämnade mig med tusen frågor och en hel hög av tomhet. Det är det jag är mest arg på. Att han var så feg att han aldrig gav mig en anledning. Eller det kanske inte fanns en anledning? Han hade bara gett upp, antingen på sig själv, på mig eller på oss. Inte en enda förklaring, bara tystnad.

Jag hatar att vara tyst då jag egentligen vill ringa honom. Berätta vad jag gjort idag. Planera för nästa gång vi ska ses. Jag hatar tystnaden som förstörde oss. Jag antar att dessa frågor jag har gör det så svårt att gå vidare. 

Han har med all säkerhet gått vidare. Själv står jag här och kan inte få honom ut från mitt system. Det leder ju självklart till att jag inte kan gå vidare heller då han redan är här och spökar. Nä, det där smset var det sista jag gjorde om jag inte får svar. Då tar jag bort alla nummer som har något med honom att göra och så ska han bannemig försvinna ur mitt liv.

Jag är varken ledsen eller arg just nu. Så tyck inte synd om mig. Jag vill bara ha svar och veta hur han mår. Sen sträcka på mig, sopa bort tyngden från axlarna och gå vidare. Strunta i karlar för några månader och verkligen gå vidare. PUNKT!

---

Edit: Han svarade!