Alltså. Förlåt. Jag tänker på en sak och bara det just nu. Pussar, skratt, brottningsmatcher, godnatt-sms, en varm famn, småbråk, långa telefonsamtal och Han. Vi kan summera det med att jag inte tänker på något annat än kärlek just nu. Är jag inte överlycklig, så är jag sur. Är jag inte sur, så är jag arg och är jag inte arg så är jag kramsjuk. Det fortsätter i all oändlighet!

Livrädd är jag också, för hujedamig vad kärlek är skrämmande i ack så många aspekter. Det är något läskigt med att sakta ge någon sitt hjärta, del för del.. sakta sakta.. För oj om det går fort, då slutar det aldrig bra! Lite lär man sig med åren men inte tusan lär man sig hur man ska bete sig. Så, därför vill jag be om ursäkt nu till er alla. Till arbetskollegorna, familjen, vännerna och typ alla andra jag träffar.. Förlåt att hela mitt ordförråd har minskat väldigt drastiskt. Förlåt att jag är lite frånvarande och kanske inte lyssnar. Förlåt att just nu vill jag sy världens största byxor som både jag och han ryms i, så jag ständigt har han vid min sida...

Åh, kliché! och touché! :)