Jag kommer nog aldrig någonsin kunna förstå mig på honom.
Men jag vet att jag aldrig någonsin kommer sluta älska honom heller.

Varför faller jag aldrig för "normala" typer?

Näpp, det ska alltid vara de mest djupa och unika människorna som tar mitt hjärta.
Varesig det gäller vänskap eller kärlek så faller jag alltid för dom med "det lilla extra".

Mår människor allmänt dåligt eller fungerar fortfarande min magnet?
Har alltid dragits till människor som verkligen behövt mig där.

Nå väl, det kommer jag nog aldrig få veta.

Jag vet då att jag älskar mina nära.
Vare sig de har ett trasigt inre eller ej!