Amen hallå! Jag vet att pirr i magen inte är en bra grej men jag måste väl få erkänna att det pirrar nu.. Känner mig alldeles generad för att Han skrev att jag är söt.. Oj så patetiskt och naivt och alldeles underbart. Men nu ska jag inte skämmas, nu ska jag vara glad för det lilla och njuta av pirret så länge det varar :)

Och ärligt talat. Jag kommer alltid att välkomna pirret. Det finns inget att vara rädd för. Varför vara rädd för lycka även fast det kanske bara varar en kväll eller ännu längre? Och kanske slutar det i att man inte kan andas i många, långa dagar. Men det är det värt, alla gånger. Det är värt all smärta, för den fina lilla stunden man känner sig lycklig och oslagbar - det är den som gör livet.

Åh, jag ler. Skrattar. Blir generad. Nä fyfanken, det är rätt trevligt med trevliga karlar som låter magen få pirra en stund. Marcus är nu bortblåst förevigt känner jag. ÄNTLIGEN! Så nu välkomnar jag nästa heartbreak, när den nu kommer (om den nu kommer.. fast, det gör den väl alltid). Jag är då inte rädd iaf :)

VAR ALDRIG RÄDD FÖR PIRR I MAGEN!! Puss