Måste sluta.


Saknar. Saknar. Saknar. Saknar.

Jag saknar att sitta där i bilen och se i ögonvrån hur han tittar på mig.
Sen då jag tittar dit så gör han sin töntiga dans till musiken och sjunger för mig.
Jag saknar hans stora hand på mitt lår och hur hans syster tittade på oss.
Hon tittade på oss som att hon var glad över att han hittat mig. Just mig.
Jag saknar hans sms & telefonsamtal. Jag saknar hans hund som stal mitt hjärta.

Förbannat. Jag var fan tok-kär i karln. Inte konstigt jag inte vill ha någon ny än.
Jag vill ju ha någon som honom, fast jag inte vet att det är bra för mig.

Måste. Sluta. Sakna. Först.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

En saga med ett förbannat bra slut. Därmed basta!

Med ett stort intresse för 50-tal, vrålande bilar och tatueringar, men i ärlighetens namn skriver jag mest skit. Massor om kärlek och äventyr, och även tråkig vardag. Enjoy!

RSS 2.0