Jag saknar litegrann.. Inte så konstigt då man kommer så nära, så nära för att sen slitas bort. Jag är inget mer än en människa med känslor, tankar och behov. Så jag måste få sakna lite i smyg. Jag måste få ha ont i hjärtat så länge jag behöver ha det. Jag behöver få känna såhär, för jag andas och då känner jag. Jag måste få vara arg, besviken eller ledsen, om det är så jag känner. Jag lät honom komma in och nu måste jag få ut honom. Det får ta hur många jävla dagar det behövs. För jag vet att minnet av hans hud mot min, snart är suddigt. Lukten av hans nacke. Hans fingertoppar som stryker min rygg. Värmen av hans famn. Minnet kommer för varje dag som går att bli suddigare och mindre smärtsamma. Jag måste bara få känna, för att sedan sluta känna.

Imorgon åker jag till Malå för att se Isabelle få sin Johan.. Till döden skiljer dom åt. Hela dagen, kvällen och natten kommer gå i kärlekens tecken. Jag hoppas bara min saknad har blivit mindre tills imorgon, så jag kan njuta av kärleken runtom mig. Så jag inte tänker på att jag mest troligt är den enda där utan partner. Ikväll gör den tanken lite ont, så jag hoppas den är borta imorgon. För jag vill njuta av Isabelles lycka. Jag älskar henne, med varje cell i min kropp. Jag vill ge henne den finaste dagen i hennes liv.

Ikväll är jag arg. För jag bjöd honom dit. Övertalade honom att han skulle fira midsommar med oss. Vara min dejt på bröllopet.. Men icke. Förbannade jävla karlajävel. Det är bäst för dig att du inte finns i mina tankar imorgon. Det är nog att du krossat mitt hjärta i tusen bitar.

Jag måste få känna ikväll, så jag inte känner imorgon.