Det är över, för jag har bestämt mig nu.

Jag skulle vilja tro på mirakel men det sker inga här eller där. Inte nu och inte sen. Jag tror verkligen inte på det här och därför kommer det inte att ske ett mirakel. Jag mår bra och det är mitt beslut. Jag sparar mitt stora mirakel till en stund som förtjänar det. En stund där i livet där allt känns bra. Där trygghet, ärlighet och glädje är de största krafterna.

Jag vet att jag skrev (3de inlägget neråt) att jag använt ett mirakel till detta. Vill bara förtydliga att så är inte fallet, för jag fick aldrig stanna där, i allt eller inget-fasen. Jag började backa därifrån redan då inlägget var skrivet och nu är det här bara ett lyxproblem. Jag visste nog innerst inne hur det skulle sluta, men då man har hjärtat på underarmen i allt man gör så blir det lätt såhär. Jag har en liten grej för folk som mår dåligt och det är något jag måste leva med under hela mitt liv. Jag kommer alltid vilja rädda alla som mår dåligt och ibland sänka mig själv i processen. Den här gången gick det över förväntan, mestadels för alla fantastiska människor jag har runt mig. Jag har fått prata, diskutera, gråta och ventilera. Jag gjorde bort allt detta innan mitt beslut kom idag.

Och ja, jag mår riktigt riktigt bra.