Fick nå infall igårkväll så jag kröp upp från den varma sängen, klädde på mig varma kläder och joggingskor, och powerwalkade i 30 minuter! Frustade, spottade och försökte andas men vägrade stanna av. Stanna aldrig, det blir svårare att fortsätta då - ekade i mitt huvud. Så jag gick och gick och gick tills jag äntligen landade i sängen igen. PJUH! Gud förbannat så dålig kondition man har, den är nästan obefintlig.. Så tur man är tjurskallig som fan! Och tur jag bara mötte en människa, jag lät ju förjävlig!!

Sen somnade jag som en klubbad säl och sov i 10 timmar! :)

Om några timmar är ledigheten slut och det blir nog rätt skönt att komma tillbaka till jobbet. Att sitta här hemma och sakna tills hjärtat går itu funkar ju liksom inte. Så bättre man jobbar, tjänar pengar och slipper tänka. Då går dagarna fortare tills jag äntligen får träffa honom igen. För just nu vill jag inget annat än just det.