Åkte till Piteå med Petra och Micke idag. Satt på golvet och försökte övertyga Timo att det är roligt att öppna presenter, lyckades inte. Men oj så stor han har blivit sen sist jag såg honom! Han går vilken dag som helst känns det som. Han kryper snabbare än en blixt och klättrar själv upp i ens famn. Och åh så ofta han klättrade upp i famnen, helt med sin egna vilja. Njöt av varje sekund. Sen blev jag barnvakt då resten av gänget (Petra, Micke, Isabelle & Johan) tväråkte upp till Luleå för att se Ruffriders 8 som visades där. Jag såg en film med kattungen i knäet och enda gången Timo skrek så slängde jag både katt och filt på 1 sekund. Sprang till sovrummet. Falskt alarm. Hjärtklappning. Om han ändå visste hur mycket jag älskar honom och det finns ingen som fått mig att springa så snabbt som jag sprang ikväll. Finaste, finaste Timo. Att en kärlek kan växa sig större och större för varje gång vi ses. Snart måste det ju explodera! Men det är det värt, bara jag får älska honom tills den dagen jag dör.

Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen ♥