Det här jävla mörkret är jobbigt! Man känner sig ensam, kramsjuk och hopplös. Sådär som jag hatar att känna mig, för då är jag svag. Försöker göra saker konstant. Är jag hemma så städar jag eller ser någon serie som får mig glömma verkligheten en stund. Men sen då? Just nu vill jag skriva till folk jag inte ska skriva till. Bara för att få lite bekräftelse. Men jag ska inte göra det! För när man är svag så ska man inte ta några beslut, särskilt inte dem man vet är dåliga.

Nä fyfan ska bli skönt att jobba 7-23.20 lördag + farsdagsmiddag och sen jobb kväll på söndag. På måndag ska jag få första Hepatit A+B sprutan på kommunhälsan och sen ska jag träna skiten ur denna kropp. Sen då? Borde vila och vara med mig själv men det kommer inte att hända.

 

Fan jobbigt att inte kunna vara den eremit man egentligen är. Bara njuta av sig själv.