Han ringde mig medans jag stod och stekte bacon. Skrattade och berättade hur han hade slängt ut en kille genom en glasruta. Han skrattade, jag andades. Han fortsatte och berättade att tjejerna slogs om honom. Att han fortsatte dricka öl fast han kände sig arg. Han satte sig i bilen och körde onykter ut på E4:an. Vinglade så pass mycket att han kände att det inte var okej och stannade. Somnade. Vaknade utan ström i bilen, ringde mig.

När jag hade slut luft att andas så skrek jag. Du är fullkomligt dum i huvudet och du förtjänar att sitta där vid den förbannade E4:an tills du ruttnar. Jag vet att du ringde mig för att din mamma inte bryr sig, men jag är inte din mamma. Jag är inte ens din vän och du kommer aldrig att få se mig igen. Aldrig någonsin kommer du att få se in i mina ögon och känna hur min nacke luktar.

Förbannade satans karljävel. Hoppas karman ger dig en käftsmäll så du skärper dig.
Nu loggar jag ut från ditt liv. Från den människan jag har en gång varit hopplöst förälskad i. 

Kärlek kan verkligen göra en dum!