Lyssnar på tung och djup musik. Den musiken som kan slita ut ens hjärta och verkligen stampa den till en blodig fläck på golvet. Den musiken man skruvar upp så högt att man inte hör gråten. Den musiken som kan få en att älska mer, våga mer, vilja mer. Den musiken som lindar sig runt själen och kramar ut alla känslor på en gång. Den djupa musiken, jag nu landar i. Den får mig att tänka igenom det som komma skall. Den får mig inte att drunkna i tanken att det är fan nu det händer. För det vet jag inte. Jag vet bara att allt exploderar inom mig och jag vill inte drunkna nu. Jag vill kyssas nykter först. Om det blir i regn eller solsken skiter jag fullständigt i, bara jag får kyssa dig. Om den dagen kommer, det får vi se. Jag är glad att få träffa dig i dimman i helgen om du kommer. Tamefan, det spelar ingen roll vart vi är bara det är vi. Men jag släpper inte garden föränn vi står där båda två, nyktra och då vi med en bestämd kyss bestämmer vad vi vill.

Det känns så konstigt att vilja kyssa dig efter alla dessa år. Att det enda jag ville för 6 år sen, är det jag nu också vill (men med mindre tonårs-desperation). Så jävla knäppt detta är alltså! Så knäppt att jag samlar mig själv med lugn musik och struntar i allt. Jag är glad iaf, riktigt jävla glad.

Återkommer söndag med bu eller bä! Puss