Ett år.

Du skrämde livet ur mig första gången vi sågs. Du var högljudd, bestämd och hade ingen farstu alls. Jag var nog rädd de första veckorna jag var hos dig om jag ska vara ärlig. Du peppade mig att göra saker jag aldrig tidigare gjort och såg till att jag ständigt utvecklades. Du blev aldrig arg på mig fast jag gjorde fel då och då. Du läste mig som en bok, det gick inte låtsas vara glad då man steg innanför din dörr - du såg rakt igenom det. Du lyssnade på alla mina galna historier och skrattade gott åt alla karlar jag dejtade under åren. Du pratade om döden när min Farmor hade dött och fick mig att hitta en acceptans ingen annan lyckats med. Du gav mig hundratals historier att plocka fram då motivation till att gå upp ur sängen var obefintligt, kan du så kan jag. Våra samtal har varit djupare än de mörkaste hav och ljusare än det klaraste solsken. Jag utvecklades med dig vid min sida. Jag har så mycket att säga till dig och jag hoppas du hör det fina jag säger då jag pratar om dig. Jag är helt övertygad att jag aldrig kommer att träffa någon precis som dig igen. Den stora ålderskillnaden spelade ingen roll då vi hade vattenkrig i köket eller pratade om pinsamma festminnen. Du var alldeles fantastisk. En riktig förebild. Någon jag absolut ska försöka att vara som då jag blir äldre.

Fina, fantastiska du. Ett år sen jag sa farväl till dig. Ett år sen du äntligen fick träffa din fru igen, som du var så övertygad om skulle vänta på andra sidan. Där skulle du slippa alla krämper och bli ung igen. Jag hoppas du fick precis detta och så mycket mer. Och jag är ofantligt glad över att jag fick lära känna dig och jobba hos dig i 3½ år. Och ännu mer glad över att jag var den sista människan som fick krama dig medans du var i liv. Jag hoppas den kramen gav dig värme då din kropp senare blev kall.
 
Och gubbe kära, du är mer saknad än du någonsin trodde. Jag hoppas du ser det. Jag hoppas verkligen du ser vad du har gjort för oss som stod dig nära. Jag hade deffentivt inte varit den jag är idag om det inte hade varit för att jag träffat dig. 
 
Ett år.. Hoppas du fortfarande sover gott! 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

En saga med ett förbannat bra slut. Därmed basta!

Med ett stort intresse för 50-tal, vrålande bilar och tatueringar, men i ärlighetens namn skriver jag mest skit. Massor om kärlek och äventyr, och även tråkig vardag. Enjoy!

RSS 2.0