Varje dag denna vecka har jag fixat måsten och fått ett skjuts längre upp.
Svåra beslut, svåra ord, jobbiga beslut, jobbiga ord. Ärligheten räcker längst.
Nästa vecka kommer att bli ännu mer utmanande och mycket tuffare.
Jobbiga samtal och möten. Avsked och första meningen i ett nytt kapitel.

Visst vet jag att då allt detta är över så kommer det att vara skönt.
Men jag är tacksam för att jag måste kämpa, det känns bättre så.
Att få lycka serverad på silverfat, ja det består mina romantiska fantasier av.
MEN inte mitt liv. Jag vill bara omges av snälla människor som bryr sig.
Som bryr sig om hur jag mår och som orkar vänta under dessa förändringar.

Jag är påväg uppåt. Med hjälp av positiva människor, bra böcker och nyttig mat.
Jag gör bra av mig i skolan och är trevlig på jobbet. Jag byggs upp sakta av legobitar.
Jag måste få vara ensam mellan varven. Lyssna på alldeles för djup musik.
Kanske svara på ett sms, kanske inte. Kanske jag till och med smsar självmant.

Jag går i slowmotion medans mitt liv flyger förbi bredvid mig.

Idag mår jag bra och jag tror det kommer att hålla i sig! Puss