Från ett gammalt inlägg från slutet av september förra året. 

Jag är faktiskt påväg dit. Igår bytte jag som sagt bank och när jag loggade in på deras hemsida idag så kändes det bara helt rätt. Inte hjälpa ett grisigt företag som bara är ute efter pengar, utan gå med i en kundägd bank som förövrigt blir flera hundralappar billigare per år. Min hemförsäkring blev billigare också då jag blev bankkund. Helt klart värt det.

Idag på skolan berättade läraren att vi ska ha ett hälsoprojekt vi ska hålla på med under kursens gång. Hur glad blev inte jag då! Bara mer motivation till att fortsätta det jag i lördags startade. Nada skräpmat, godis, chips och läsk. Skillnaden är bara nu att jag ska dokumentera allt och att min lärare kommer få veta om det fungerat eller ej. Motivation till att verkligen kämpa mig igenom det här. Det kommer gå skitbra!

På måndag har jag min andra inskolning hos en fast brukare. Ja, jag minns inte om jag berättat det men jag har börjat rulla en stor jävla boll. Att byta arbetsplats. För min ryggs skull, för min psykiska hälsa och för skolans skull. Ingenting är spikat men jag känner mig positiv och det som tidigare kändes skrämmande känns idag helt rätt. Man måste våga och det stupet har jag tänkt besegra inom snar framtid.

Jag väntar på andra viktiga samtal och allt kommer att lösa sig. Bara jag får lite hjälp på vägen. Jag försöker intala mig själv att jag klarar allt själv, men samtidigt vet jag att jag måste prata om mina problem för att kunna sluta tänka på dom. Och jag har fått prata, reflektera och oroa mig med andra personer. Sen har jag även stött på dem som bytt samtalsämne på en gång, eller dumförklarat mig. Så i kriser märker man verkligen vem som bryr sig om en, och inte. Trist att det skulle vara just de personerna men...

Börjar sakta men säkert må bra igen men har inte tänkt ta dessa uppförsbackar lätt.. Jag måste kämpa varje meter och det vet jag. Men när jag kämpat färdigt ska jag åka iväg på Spa-semester! Det är redan klart, men inte bokat. Nu kör vi!