Idag mätte jag mig. Jag har inte tänkt väga mig, för det bästa sättet är ju faktiskt att mäta sig själv. När jag börjat märka en radikal ändring på måtten, då kanske jag väger mig. Men jag vägrar räkna kilon och gram, det gör en bara sjuk. Mätning en gång varje månad. Och noll tolerans till skräpmat, läsk, chips och godis. Lättdryck, popcorn och fika (då det bjuds) är okej. Om jag inför lördagsgodis senare, det får vi se. Men nolltolerans är nog det enda som fungerar nu, annars kommer jag fuska. Om jag ska ut på restaurang får jag äta friterat, men helst inte.

Jag är så förbannat less och att inse hur jag misshandlar min kropp gör mig ledsen. Jag mådde bättre förut, då jag var 10 kilo lättare. Visst var jag överviktig redan då men jag trivdes med mig själv och hade större självförtroende. Jag vill tillbaka dit, och kanske även längre än så. Jag vill gå ner dessa kilon för mig själv, för att orka mer och för att börja älska mig själv sådär innerligt igen. 

Och en hängmage är inte sexigt. Punkt.