The one that got away.

Alltsåfanååååååå.... Ja, nu säger jag det bara. The one that got away heter Eric och han är så rackarns fin att det inte går att beskriva.. Vi hade en fling för några år sen och av några anledningar blev allt knas och mitt hjärta krossat.. Jag tyckte om honom mer än jag trodde och när det väl var försent så fanns det ingen möjlighet.. Nu så är han förlovad, pappa och påväg att bli pappa igen.. Men fan också! Han är verkligen min "the one that got away".

Jag minns då jag träffade honom första gången och hur jag hänfördes åt hela hans existens.. Det fanns något i honom man inte kan sätta fingret på, om man nu inte kallar det för "DET". Vi dansade på gatan i Leksand och efter den dagen så visste jag att den här pojken, han håller jag fast vid. Varje gång vi har setts efter det så har jag sett DET i honom och det är omöjligt att må dåligt i hans närvaro. Ibland har han skrivit till mig och hört hur jag har mått och plötsligt har jag berättat alla mina världsliga problem för honom.. Bara så där, för jag vet att är det någon jag kan prata med så är det honom. Han är den som sagt till mig att lämna karlar, för jag förtjänar bättre och sett till att jag aldrig fastnat i något självdestruktivt. Han håller koll på mig, fast han sitter långt nere i landet med sin bedårande dotter i sin närvaro.. Vem tusan är så fin att han ser till att någon jobbig brud från norrland mår bra?! Som sagt.. Han är rackarns fin och det bär jag med mig.. 

Nu ska ni inte tro att jag trånar efter honom som en kåt tonåring men när vi pratar så vet jag att det måste fan finnas någon som han någonstans. Någon som får mig att skratta enda in från själen. Någon som är klok, fin, rackarns vacker och SNÄLL.. Jag bara vet det.. Och då ska jag fan inte låta skitsaker komma ivägen. För det är det där inom honom jag verkligen söker hos killar.

Anledningen till att jag hänger ut det här nu då? Jo. För jag såg ett klipp då han sjunger och spelar gitarr. Det högg till i magen och helt plötsligt så vet jag vad jag söker hos en kille. Inget mer och inget mindre. DET. 


Och om någon av er läser detta och tänker "men shit, han vet jag ju vem det.. jag måste skvallra att Elin är besatt av honom".. Haha, varsågod.
Jag ser gärna att han läser att han har gjort intryck hos någon. Fått den personen att leta efter positiva egenskaper hos pojkar - istället för skitkarlar hon egentligen faller för. Och han får mer än gärna läsa att han alltid kommer vara "the one that got away" för mig. Det är inget jag skäms över. Jag är däremot SKITSTOLT att jag har en vän som han, för såhär fina vänner borde alla ha! :)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

En saga med ett förbannat bra slut. Därmed basta!

Med ett stort intresse för 50-tal, vrålande bilar och tatueringar, men i ärlighetens namn skriver jag mest skit. Massor om kärlek och äventyr, och även tråkig vardag. Enjoy!

RSS 2.0