POW! Vi gick igenom kriser idag på skolan och varje jävla grej stämde på hur jag har mått den senaste tiden. Först Chockfasen där jag var ett virrvarr av känslor - men inte trodde på att det hade hänt. Reaktionsfasen - då jag började bli ledsen, irriterad, otrevlig, hade ångest och ja - det hade helt enkelt landat. Bearbetningsfasen - den går jag igenom nu, jag är fortfarande sorgsen men jag har äntligen börjat förstå att det inte är hela världen.

Och så blev jag arg då jag insedde det. Absolut inte arg på mig själv, för det finns inte mycket jag kunde ha gjort åt det här - men däremot arg på de som inte förstått allvaret. Ett fåtal personer har verkligen låtit mig prata och gnata om problemet. Ett fåtal personer har sett till att mitt huvud har varit ovanför ytan. Ett fåtal personer har förstått mig och inte dömt mig, fast jag har varit en fullständig bitch många gånger.. Dessa fåtal personer kommer jag skydda i alla väder från och med nu, för de har sett till att jag klarade detta trauma..

Det spelar ingen roll om det är ett "litet" trauma eller om det handlar om dödsfall - MAN SKA FINNAS DÄR!

Denna sorg kommer att finnas i mig under en lång tid framöver, fastän om den vilar och jag inte tänker på den särskilt mycket. Men om det bubblar upp till ytan igen så vet jag vilka jag kommer att vända mig till.. Det är då en sak som är säker!



Jaja, förutom denna insikt så mår jag riktigt bra idag. Tar varje bra dag och sparar den i hjärtat. Gjorde en supergod köttfärspaj då jag kom hem och då ökade mitt självförtroende ännu lite till! :) Sen skrev en fining till mig och bara woopwoop.. Nu ska jag plugga så jag är åtminstone lite redo på omprovet imorgon.. Klarar jag det då jäklar!!! :) Puss