Borta bra men tamefan hemma bäst!

Jobbade några timmar och efter jobbet åkte jag på Krysset för att middagsdejta Veronica och Robert.
Då vi står där ser vi att två stycken till kändisar också skulle käka så blev det ett litet större sällskap.
Hur charmigt är det inte att man står på bästa mathaket och så flockas det bekanta/vänner?!
Nä tacka vettja småstäder. Storstan saknar denna charm och all dess personlighet.

Såhär blir det nästan jämt då jag kommer hem från resor.
Jag har saknat gatorna, lägenheten och vänner/familj.
Jag längtar efter trygghet och familjära äventyr.

Bara det att jag ska åka Buick i helgen. Åh. Finaste. Med mina fina.
Och Amanda fyller 3 år på söndag. Min favvo lilltjej. 
Till och med jobbet var hur trevligt som helst!

Nä, så fort jag tappat denna patriotiska kärlek för min stad måste jag åka iväg igen.
Man blir verkligen nykär då man kommer hem till allt det som annars är trist.
Somnade lika fort som huvudet landade på kudden igår. Min säng. Bara min!

Jag gjorde verkligen det bästa av den här minisemestern men ja, mitt resesällskap var inte det bästa vissa stunder. Då känns det lite komiskt att bli raggad på (även om det mesta var på skämt), osminkad och jävlig - på krysset! Skrattar gott åt det. Men skönt att träffa pojkar utanför stan ändå, är dom inget för en så behöver man inte träffa dom igen! ;) Robert har redan planerat en ny Kiruna-bo åt mig, som jag ska hångla med på lördag.. Hahahah! Älskar mina vänner och jag hoppas dom älskar mig lite också! ;)

Nä tjoller! Puss