Kärlek, inte Särlek
De finaste männen i mitt liv är min Morfar, Pappa, mina bröder och mina män från Stavaträsk. Punkt. Det är dom, och bara dom, som ger det manliga släktet ett bra rykte i mitt liv. Sen att jag automatiskt faller för svin gör det bara tragiskt. Tänk om jag, om bara för en gång, kunde falla för någon med samma hjärta som dessa herrar har/haft. Med samma värme och trygghet. Mina män i Stavaträsk får jag ju rå om ibland och ibland har jag även kysst någon av dom. Men det gick fel efter jag fyllde 17år. Jag måste hitta tillbaka till den där önskan om en snäll karl, inte ta den mest skadade och trasiga i gänget. Utan ta den varma och trygga. En sånn man kan älska så hjärtat går sönder av kärlek. Men tills den mannen kommer så tar jag härmed avstånd från karlar. Om de inte är någon av de herrarna jag skrev upp, för dem älskar jag igår, idag och imorgon. Gud så tur att en Stavapojk smsar och ger mig hopp i mörkret.. (Oj så rörigt inlägg.. Förlåt!)
Kommentarer
Trackback
