Bararoligagrejerliksom.

1. Kiropraktorn idag var förvånansvärt het och fruktansvärt duktig. Kände mig inte ens äcklig då jag satt framför en spegel i bara underkläder och med orakade ben.. Hahahha! Då jävlar är man en bra kiropraktor alltså! Sen att han pratade tatueringar och raggarbilar (inte hans grej men han försökte tappert) medans han misshandlade min arma kropp. So freakin' awesome! Men nästa gång ska jag ha matchande underkläder och rakade ben.. Bara för att.. Ja.. Alltså ;)

2. Då man hittar ett gulligt kort på sig själv och exkexet. Han i en Counterstrike T-shirt och jag med världens ärligaste leende.. Och så pussar han en på pannan.. Den bilden är så fin och fast vi var ett otroligt omaka par så är jag glad för han blev min första riktiga kärlek! :)

3. Då man smyger in på ett annat ex facebook, som man gör ibland ni vet. Och man ser att han har blivit tillsammans med någon som började gymnasiet i höstas.... WTF? Hur ung är man inte då!! Haha fick mig ett gott skratt med tanke på allt vi pratade om.. Men jag hoppas hon är fin och får honom på bättre banor :)

4. Då man tar bort sin Norrlandskontakt för man bara känner att man vill. Jag vill inte träffa någon och de stolpskott jag har hitills träffat därifrån hade jag kunnat klara mig bra utan, ärligt talat. Så nu får enbart ödet styra min väg. Det känns underbart. På riktigt.

5. Att jag har träffat min mormor fler gånger de senaste månaderna - än jag brukar göra per år innan. Behöver egentligen inte förklaras mer än att hon är en fantastisk kvinna. Och jag är så glad att vi kommit närmre varandra, för jag vill inte stå där sen när den dagen kommer - då hon är borta - och önska jag hade gjort mer. Nu vet jag att det vi har just nu, det är så fint det bara kan bli! :)

6.



Min stiliga morfars uppdaterade körkort från 1961. När mormor visade det så åkte jag tillbaka till den tiden han fanns här hos oss. Hur hans kramar kändes och hur gott han luktade, en blandning av Blend-cigaretter och rakvatten. Sen ser jag honom framför mig, med alltid sitt så fina vattenkammade hår och ett stort leende. Jag minns honom aldrig arg eller besviken. Jag minns bara den fantastiska man han var. Mot mig, mina syskon, min mormor och mot övriga familjemedlemmar. 

 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

En saga med ett förbannat bra slut. Därmed basta!

Med ett stort intresse för 50-tal, vrålande bilar och tatueringar, men i ärlighetens namn skriver jag mest skit. Massor om kärlek och äventyr, och även tråkig vardag. Enjoy!

RSS 2.0