En superdag på praktiken och har nästan ångest för att jag inte uppskattat varje dag jag varit där. Nu är det bara tre pass kvar och imorgon är det sista gången jag träffar min handledare. Torsdag och fredag ska jag vara med en annan tjej. Jaja, jag får göra det bästa av de sista dagarna! :)

 

Jag minns inte sist jag grät, eller sist jag verkligen kände att jag behövde skriva av mig. Jag vet inte hur jag ska ta det. Har mitt liv stabiliserat sig eller har det blivit mediokert? Ja, vad vet jag. Är inte så mycket drama iaf nu efter jag tagit avstånd från vissa personer. Och det är ju skönt iofs men är jag för petig med mitt umgänge numera? Är rädd att mina vänner ska bli less på mig snart ;) Haha. Nämen det är synd att några är mina finaste bor några mil bort och tiden finns liksom inte till. Och då den väl finns där så fungerar det inte för att vännen har något för sig. Synd. Men jag vet att dom båda finns kvar ändå! :)

 

Och denna sommar kommer att bli underbar, det vet jag! Två bebisar anländer, en i slutet på Juni och en i slutet på Juli - så bebismys kommer det att bli! Sen Stavaträsk och allt vad det innebär. Ord kan inte beskriva hur mycket jag saknar mitt fina stavagäng. Bara att vara ikring dem gör hela livet till en sång.

 

Det har varit otroligt mycket nu dessa 5 första månader detta år har erbjudit. Jobb, skola, praktik. Och när jag varit ledig helger så är det oftast alkoholrelaterade erbjudanden jag fått. Och då man är en fruktansvärt social person så tar man varje erbjudande man får. Jag har även blivit bättre på att ta varje tillfälle till umgänge men det har inte räckt till. Hela min kropp skriker efter kramar och timmar fyllda med prat. Jag har bannemig bara dejtat två gånger detta år också! Visst behövde jag en paus men det är ju en social grej att våga det med.

 

Nä nu ordbajsar jag. Men jag är nog ensam här i mitt hektiska liv. Rädda mig, någon.