Too not care.

Det känns rätt bra då man kommit till en plats här i livet då man känner sig stabil. Man är tacksam över vad man har men vågar ändå drömma stort. Man drömmer om att gräset är grönare på andra sidan men ändå så fortsätter man vattna sin egen gräsmatta. Just nu så drömmer jag mest om vart jag är om ett år, som färdig undersköterska. En värdefull utbildning i ryggsäcken jag aldrig tidigare haft.

Jag gick friskola på gymnasiet med inriktningen IT-media. Den utbildningen skjutsade mig inte in i något jobb men det gjorde så jag sökte alla jobb som fanns. Fick ett jobb på handikappomsorgen och i bakhuvudet kände jag att jag ändå inte var nöjd. Nu efter 5 års anställning har jag en massa kunskap men ändå lite möjlighet att få ett annat vårdarbete. När jag har undersköterska i ryggsäcken kan jag söka mig till platser jag bara kunnat drömma om. Hela människor och lära människor.

Sen drömmer jag om vart jag är då. Bor jag kvar här eller bor jag långt bort. Om jag hade varit klar idag så hade jag sökt mig söderut, till Dalarna. Jag kan inte släppa den drömmen jag har haft i över 10 år. Att bo på landet någonstans i Dalarna med mina raggarbilar och min vattenkammande karl.

Jag vore ingenting utan mina drömmar. De ger mig motivation att fortsätta kämpa och kraft då jag är svag. Dom ger det trista livet lite guldkant och får mig att sköta om det jag redan har.

Åh. Om ett år så börjar ett stort, okänt äventyr mot ställen jag inte vet. Tänk så fint!!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

En saga med ett förbannat bra slut. Därmed basta!

Med ett stort intresse för 50-tal, vrålande bilar och tatueringar, men i ärlighetens namn skriver jag mest skit. Massor om kärlek och äventyr, och även tråkig vardag. Enjoy!

RSS 2.0