Nu drar jag på brandstation för att tvätta min älskling! :)
Sen får jag träffa pappsen en stund också, aldrig dumt det heller! :)

mini-mini-mini husvagn! Går det att bli sötare?! :D



Heil färgämnen!! (och porer... ansiktsmask nästa)



Gooväder att köra bil/jobba i måste jag säga.



Just då jag skuttat ut från jobbet 00.30 :)

Nu ska jag inte tänka på jobbet på 5 veckor!!!!!!! :)

Najtnajt!

Vem har inte hört "Vi som är som vi är, när vi inte blev som vi skulle" ?

För det första måste det ju vara det dummaste påståendet någonsin!
Men nu ska jag inte vara den som som är den. Det vore ju dumdristigt av mig!
Folk får tycka precis som dom vill och då tänker jag också göra det. Det är korkat!
Har inte tänkt lägga ut någon onödig moralkaka så jag gör det lite snyggare.

Här är min fina pappa och jag. Gud så jag skrattat åt och med honom genom åren. Han lärde mig alla svordomar i världen varje gång han skulle laga något som gått sönder hemma. Han somnar alltid med TV-dosan i handen varje gång han druckit för mycket. Han ber mig alltid att köra försiktigt, fast han vet att jag gör det. Han kramar mig alltid, helst då jag absolut inte vill. Han har lärt mig att måste kämpa för att få det man vill ha. Han är känslig, fast han inte vågar visa det. Han är lat och han är aktiv, allt i en enda röra. Han har kort stubin. Han bryr sig om andra människor. Han är godhjärtad. Han är en av samhällets hjältar.



Här är min fina mamma och jag. Hon är generös och varm. Hon fnittrar så fort hon druckit en cider. Hon hatar mina tatueringar. Hon har alltid stått på min sida då det varit bråk i huset. Hon är bland den ärligaste människan jag känner. Hon har räddat mig ur alla sorters knipor. Hon har skämt bort mig. Hon är hårdare än sten, man bråkar inte med henne. Hon har gett mig friheter och dess, ibland, alldeles för stora ansvar. Hon är tjatig. Hon kan aldrig vara tyst. Hon litar på mig, då inte ens jag litar på mig själv. Hon är rolig.

Hur fan kan jag inte bli som jag skulle bli, då dessa fantastiska människor format mig till den jag är idag?
Vi har tusen likheter och minst lika många olikheter. Men dom älskar mig, precis som jag är, varje dag.

Jag vet inte hur det är med er, men jag är precis som jag skulle bli!

En stark, envis, godhjärtad, svärande bråkstake med lite jävlar anamma på toppen av allt!

Snacka om att ha tur med vädret dagarna man är ledig! :D

Ska lägga mig på vardagsrumsgolvet nu en stund och sola.. Här ska steekas!

Fan vad jag önskar att jag kunde vräka ut mig ALLT, men det går inte.

Jag ringer ett samtal senare istället så jag får ut alla dessa funderingar ur huvudet.

Jag har kontroll, fast ändå inte.

Det är dom där jävla orden som snurrar. Varför var du tvungen att säga dom?

Puss.

Jag har sex underbara tatueringar & jag har tatuerat mig hos tre olika karlar.

Mina första tatueringar är mina svalor på vardera skulderblad. Jag var alldeles ny inom området. Jag tog första bästa tatuerare ungefär och hade jag vetat bättre idag hade jag gjort ett annat val. Men dom betyder alldeles för mycket för mig för att jag skulle "måla" över dom. "The past" - En liten minnesfras tillägnad finaste morfar. "The Future" - Jag hade fått mitt första jobb och kände att jag äntligen började stå på mina egna ben. Hur kan man ångra något som betyder så fruktansvärt mycket?! Nä just det, så jag älskar dom fast dom är skeva och lite fula i kanten.

Min banderoll mellan svalorna. Denna gjordes av en otroligt duktig kille som tyvärr inte hade lärt sig hur djupt man får köra. Den är helt perfekt till utseendet men det har blivit lite ärrvävnad och kliar. "Never give up. Always be strong. Keep walkin' my own way". Det var även han som fyllde i mina svalor och fixade till färgen i dom. Orden får beskriva sig själv, den betyder hur mycket som helst.

Mina underbara rosetter, en vardera vad! Dessa gjordes hos världens bästa! Betyder inte ett smack men dom är lovely! Ska jag vara ärlig så är det nog dom som har fått mest komplimanger :)

Och så kommer vi till den tatueringen som rubriken handlar om! Min fantastiska fågelbur, även den gjord hos världens bästa. Det är min (hitills) dyraste och mest älskade utsmyckning. I början så kunde jag inte sluta titta på den. Det var precis som att jag var rädd för att den hade försvunnit under tiden jag inte tittade. Men pjuh, den sitter ju kvar och jag kan stirra mig blind på den i flera timmar om jag bara skulle tillåta mig själv. 

Så.. Varför känna sig naken?

Mina tatueringar är mitt liv. Varje tatuering bär ett, eller tusen, minnen med sig. Jag vet exakt hur jag kände då jag satt under nålen. Jag kan berätta på pricken vad jag tänkte varje gång jag blev tatuerad. Jag minns vilka låtar som spelades i studion. Jag vet exakt allt och det är en känsla som inte går att beskriva. Vilka andra dagar i livet kommer man ihåg exakt allt? Tatueringar är vackra utsmyckningar och våra kroppar är tomma tavlor. 

Som jag sa, tatueringar är mitt liv och det är något som aldrig kommer att förändras. 

Jag föddes naken men kommer att dö som ett konstverk.